Lugn tisdag

Tisdagen har lunkat fram. Vi har lekt, ätit mat, långsovit (både bebisen och mamman), varit på BVC och barnvagnspromenerat. Lugn och skön dag. Härnäst väntar finbesök och middag. Hörs senare!

1. Lagar lunch med mammig bebis i bärsjalen.
2. Premiärpromenera rmed extravagnen.
3. Avanti Moving Light.
4. Sol!
5. Gävle Strand.
6. Väntar på pappa som snart slutar jobba.

BVC

Datum: 2012-05-29.
Ålder: 10 m.
Vikt: 9085 g (+ 660 g ¹).
Längd: 72,5 cm (+2,5 cm ¹).
Huvudomfång: 48 cm (+1 cm ¹).

¹ Ökning sedan förra kontrollen (46 dagar sedan).

Idag var vi på barnavårdscentralen för Wiltons tiomånaderskontroll. Allt gick bra och han växer som han ska. Längdkurvan har till och med stegrat en aning. Det var 1½ månad sedan vi var där senast och till nästa kontroll måste vi vänta ännu längre. ”Vi ringer i augusti”, sa sköterskan. Ovant för en annan som hela tiden gått med två-tre veckors mellanrum för att hålla koll på den något knackiga viktuppgången. Jag antar att det är dags att börja förlita sig på sig själv nu.

”Du och jag, mamma.”
”Tror jag det. Du och jag, Wilton.”

10, tio, ten, kymmenen, diez!

Idag har vår fina, härliga och mysiga kille funnits hos oss i hela tio månader! Våra dagar, veckor och månader rusar iväg otroligt snabbt. Om åtta veckor fyller han till och med ett helt år! Lillnusse blir stor. ❤

”TITTA!”

Med lite välvilja har vi tidigare tyckt oss höra att Wilton sagt varianter av ”titta” eller ”titta där”. Vi har hört ”itta”, ”etta” och ”ta dä”. Gärna samtidigt som han gjort någon form av bebispekande.

Idag kom det ordentligt. Han sa ett regelrätt ”titta” och har sedan dess sagt det för sig själv vad han än gör. Så fort han tar upp en ny leksak. Så fort han får syn på mig. Så fort det händer något på TV som fångar hans uppmärksamhet. Saliven flyger när han ivrigt fräser fram ordet.

Övning ger färdighet ;)

Wilton x3

Ett. Wilton leker med sitt nya piano.
Två. Wilton har dagens snyggaste outfit. Ny från mormor!
Tre. Wilton verkar tycka att det är dags för barnvagnsprommis. Han drar den fram och tillbaka.

Måndagstankar

Måndag morgon. Det fina vädret som gästat oss den senaste tiden är nu long gone. Solen och värmen är utbytt mot en grå himmel och kall blåst. SMHI’s 10-dygnsprognos ser ledsen ut. Nåväl. Man kan ju inte få allt här i livet.

Något jag däremot fått (och som slår fint väder med hästlängder) är ett fantastiskt barn. Han är så himla nöjd och glad. Och han har skrattat så mycket den här morgonen att jag går runt och tror att livet är för bra för att vara sant.

Han äter allt vi ger honom och han sover ostört hela nätter. Han har knappt varit sjuk. Alls. Han är nyfiken och lättroad. Han lär sig nya saker varje dag. Frågar man om han kan klappa händerna så gör han det. Frågar man var bilen är så hämtar han ibland den gula bussen. Han stoppar in sin napp i våra munnar, bara för att kikna av skratt när han får kämpa loss den igen. Han leker jaga med oss. Vi busar mycket. Han puttar runt allt han kommer över. Han är inte särskilt blyg (än) och han är så himla, himla mysig.

Mors Dag 2012

Mors dag har kommit och gått. Min första.
Den har varit fantastiskt härlig.

Dagen startade med en lång och skön sovmorgon. När jag väl klev upp stod en frukostbuffé uppdukad. Stekt bacon, amerikanska pannkakor, nybakat bröd, olika pålägg, frukt, fil, flingor och apelsinjuice. Kanongott! Min man kan han. Wilton berättade även att han minsann ordnat en present dagen till ära, men att leveransen blivit förskjuten och att jag borde få den till veckan som kommer. Spännande, spännande! :)

Vid tolvtiden mötte vi Wiltons farmor Anne och hennes Lasse. Vi fikade gott på Café Pazzo nere på stan. Kaffe, kladdkaka, wienerbröd, citroncheesecake, läsk och vatten. Sockerchock! Fabian gav sin fina mamma presenter och vi gosade med Wilton i lugn och ro ute i den friska luften. Vi hann även med ett varv inne i ett par barnklädesbutiker och ut kom vi med en ny keps till Wilton. Han ledsnade på att den två dagar gamla solhatten var för stor…

Senare åkte vi till min mormors sommarstuga där det blev tregenerations-firande. Mormor och morfar bjöd på otroligt god mat, gofika, gassande solsken, lummig natur och ingen som helst täckning på mobiltelefonerna. Det säger en hel del om hur avsides det ligger, men också hur bra jag mår där. Det är mitt smultronställe. Tiden står still. Det är skog, åkrar, ängar, bäckar och sjöar flera kilometer åt alla håll. Man hör ingenting annat än fåglar, porlande vatten, vinden i träden och mormor i köket.

Wilton kröp runt i gräset, jag låg på en filt och solade, Fabian sparkade fotboll med min lillebror Rasmus, Mamma och hennes man Kai gungade i hammocken, morfar tog det lugnt på en bänk och mormor donade för fullt. Hela eftermiddagen har vi ägnat åt att bara vara, och det har varit så otroligt härligt.

Lagom till att klockan slog sovdags för Wilton åkte vi hem igen. Fabian har nattat Wilton (som för övrigt har varit fantastiskt lättstimulerad och glad idag), vilket gick snabbt och smärtfritt. Jag har landat i soffan och är i skrivande stund i full färd med att redigera bilder från den här sköna dagen. Enjoy!

Oj oj. Det blev många bilder och desto fler att sortera bort. Det tog mig många timmar. Efter den här monsterprestationen så skulle jag bli glad om det råkar trilla in en kommentar eller två. Som lön för mödan…

För att runda av den här dagen:
Tack mamma, mormor, svärmor och mig själv.
Tack alla andra mammor. Vi gör ett kanonjobb.
♥